Sidan 19 - RTV_2013

Enkel HTML-version

Dessa beståndsdelar kan också
kallas element, eller på scenkonst-
språk: tecken. Varje beståndsdel
kan ofta delas in i ännu mindre
element. Att dela in föreställningen
i flera olika beståndsdelar gör att
man senare i samtalet kan titta på
om de olika tecknen går med eller
går emot varandra. Till exempel
kanske en dansare i klassiska
balettkläder dansar streetdance
eller musiken i ett historiskt drama
är modern.
Börja själva föreställningsanalysen
med att göra en överenskommelse
med hela gruppen om tre principer.
Den första principen är att vänta så
länge som möjligt med att tycka
något. Naturligtvis har var och en
rätt till sin egen åsikt, men om
samtalet börjar med att någon
tycker att föreställningen var bra
eller dålig, töntig eller kul, snygg
eller ful, svår eller barnslig – kort
sagt: om samtalet börjar med
värderingar – så kan det vara svårt
att komma vidare eller att bortse
från den åsikten. Olika åsikter är
ofta olika mycket värda beroende
på vem i gruppen som säger dem. I
värsta fall kan samtalet bli en
debatt som mest handlar om att
övertyga den som tycker annor-
lunda om att man själv tycker rätt.
Det gör att samtalet stannar på en
ganska ytlig nivå. Om samtalet
istället börjar med att gruppen
tillsammans gör så sakliga beskriv-
ningar som möjligt, så skapas en
bättre grund för fler och djärvare
tolkningar senare i samtalet. Det
finns alltså en viss ordning att
prata om de olika sakerna i. Mer
om den ordningen strax.