Sidan 22 - RTV_2013

Enkel HTML-version

2) TOLKA
Nästa steg är att ställa frågan ”varför”
till alla beskrivningar. Varför såg
rummet ut just så? Varför var
personerna klädda på just det viset?
Vad betydde färgen, formen,
uttrycket? Varför rörde de sig med
det kroppsspråket/stilen/tempot?
Hur var personerna mot varandra –
och varför? Vad ck det för konse-
kvenser? Det nns oändligt många
detaljer att ta fasta på – försök att
hitta de frågor som kan leda samtalet
längst, men var inte rädd för att börja
i det självklara och till synes uppen-
bara. Även där kan tolkningarna skilja
sig avsevärt från varandra.
Se om ni kan upptäcka några tecken
som medvetet stödjer eller har
krockats mot varandra. Hur var
musiken i relation till kläderna? Hur
var rummet i relation till
dansarna/skådespelarna?
Hur var relationen mellan scen och
salong? Spelades föreställningen
med en ” ärde vägg”, alltså var det
som att händelserna på scenen ägde
rum utan betraktare? Eller hade
dansarna/skådespelarna ofta
ögonkontakt med publiken? Utspe-
lade sig allt framme på scenen, eller
användes rummet och publiken på
något annat sätt? Var publiken
deltagande i föreställningen?
3) REFLEKTERA
Det tredje steget i samtalet är de fria
associationerna och re ektionerna.
Med vilken känsla lämnade ni
föreställningen? Vad har de olika
delarna i föreställningen fått er att
tänka på? Om ni hade fått ändra
något i föreställningen – vad skulle
det vara? Vilken av karaktärerna
( gurerna) i föreställningen skulle du
helst vilja vara och varför?