Drömlek

Till dig som är lärare

>>> LADDA NER & SKRIV UT LÄRARMATERIALET HÄR <<<

Detta är ett lärarmaterial som ska ge dig och din klass möjlighet att arbeta med föreställningen Drömlek på olika sätt både före och efter visningstillfället.

Att prata om föreställningen, upplevelsen av dans kan berika och ge möjlighet till reaktion och utbyte av tankar. Nyfikenheten kring det som upplevs kan även ta plats i kroppen, då dans är en konstform som använder rörelsen som språk och kommunikation.

Här får ni lite bakgrundsinformation om föreställningen och vad som har inspirerat koreografen Fernando Melo. Ni får även förslag på diskussionsfrågor som knyter an till föreställningen och upplevelsen i stort samt olika övningar och uppgifter att utföra tillsammans i klassen.

I foldern Prata Scenkonst, som delas ut i samband med föreställningen, hittar ni en samtalsmodell att inspireras av eller använda i samband med samtalet kring upplevelsen. Den finns även på vår hemsida: www.regionteatervast.se/laerarrum/prata-scenkonst.

Längst bak i detta lärarmaterial hittar ni en lista med alla som är involverade i Drömlek.

Se gärna detta lärarmaterial som en början på ett utforskande arbete om vad scenkonst kan vara. Var och en äger sin egen upplevelse och i det undersökande arbetet kan det alltid uppstå nya upptäckter.

Vi ser fram emot att få träffa er!

PS. ”Om du skulle göra en föreställning för Regionteater Väst, vad skulle den ha för tema?” Hjälp oss att hitta intressanta ämnen för framtida produktioner. Ställ frågan till klassen, sammanställ svaren och mejla dessa till svar@regionteatervast.se. Tack!

Inspiration och process

I dansföreställningen Drömlek får publiken se ett ständigt perspektivskifte. Vi filmar dansarna ovanifrån och projicerar deras handlingar tillbaka till publiken på en skärm. Detta resulterar i skapandet av två bilder:

• På skärmen är den magiska världen skapad av dansarna.
• På golvet processen och mekaniken som genererar animeringen och den magiska världen.

Detta koncept gör det möjligt för mig som koreograf att utforska dans, det fysiska och kroppar ur ett annat perspektiv (bokstavligen och bildligt) som går utöver den konventionella definitionen av koreografi.

I denna drömvärld är saker och ting inte riktigt som i verkligheten: Föremål beter sig annorlunda och ibland har dom sitt eget liv.

Tyngdkraften spelar en annan roll, bilderna multipliceras, rörelser verkar ske i långsam takt och karaktärer visas och försvinner framför ögonen. Det är min förhoppning att denna unika scenkonstupplevelse kommer att stimulera barnens och publikens fantasi och leda till otaliga tolkningar.

Att vara dansare i Drömlek

Det är utmanande och annorlunda att vara dansare i Drömlek jämfört med att dansa i andra föreställningar där man oftast har större rumsliga förutsättningar och vanlig gravitation att jobba med. Här skapar vi världen arbetandes horisontalt. Det är väldigt specifikt arbete och man får jobba med små detaljer som är väldigt viktiga för att skapa drömvärlden på duken.

Det praktiska arbetet man som dansare gör runt om scenen är ett teamwork. Alla är sammankopplade och det är ett väldigt fysiskt arbete. Man behöver tillsammans se till att tekniken fungerar och att magin skapas på skärmen. Arbetet med Drömlek ger andra perspektiv på vad ett skapande kan vara.

Det skapas ett speciellt scenario på själva duken – som är drömleken. Men sen är det ett helt annat arbete som man som dansare gör på golvet och något helt annat runt om scenen. Publikens perspektiv blir allt det - tillsammans - plus att man också kan välja vad man vill titta på i det. Man kan ju t.ex. fokusera på det som händer på skärmen, på golvet, eller så väljer man att fokusera på tekniken och det dansarna gör runt om scenen som åstadkommer det.

Att ligga på golvet och få det att se ut som att man står eller flyger – är ganska tungt! Man behöver omprogrammera kroppen och det känns i helt andra muskler än man brukar använda när man dansar ståendes. Det blir också ett helt annat finarbete då kroppen inte kan röra sig lika stort eller snabbt och vi ska få det att se magiskt ut.

Det är häftigt när man känner kontakten med de andra dansarna genom t.ex. repen och hur mycket man ska dra. Det kan liknas med hur vi jobbar i kontakt med varandra när vi kan stå som vanligt. Nu har vi distans men måste hitta samma typ av kontakt. Kommunikationen och tyngden genom det samarbetet som görs skapar alltså en annorlunda gravitation. Alla vi dansare har under processen behövt kommunicera tydligt för att få saker att fungera. Nu under föreställningarna så fortsätter vi att kommunicera – men icke-verbalt. Våra kroppar och ögonkontakten behöver kommunicera allt.

När vi är fler på scen än bara en, när vi exempelvis har en skärmbild som är dubblerad eller spegelvänd, så behöver vi dels vara på väldigt bestämda platser på scenen och även göra rörelser som fungerar tillsammans; och vi inte heller ser varandra, detta är en utmaning som vi löst genom att hitta andra sätt att förstå den helhet som syns på skärmen.

Drömlek kräver oerhört fokus, samarbete och timing. Och främst tillit till varandra. Det är där drömleken uppstår.

Övningar

1. Använd ljus och gör olika skuggor

Använd en lampa som har ett klart och riktat ljus och placera lampan på ett bord så att den kan lysa upp en vägg. Använd sedan kroppen på olika sätt och se vilka skuggor du kan skapa på väggen.

Se vad som händer om t.ex. en kroppsdel är nära lampan eller om den är placerad närmare väggen. Vad händer när man använder olika avstånd i relation till lampan och väggen.

Hur behöver man placera kroppen för att det ska bli en skugga där man ser kroppen på olika sätt – framifrån, sidan, bakifrån o.s.v.

2. Gör din egen golvdans och byt perspektiv

Placera några stolar i en cirkel och låt det vara en tom golvyta i mitten. Beroende av hur många stolar ni använder så blir cirkeln och golvytan större.

Skapa sedan eran egna rörelsefras på golvet – liggandes, sittandes o.s.v.

Var sedan en till fyra stycken på golvet och låt resten stå på stolarna och se vad dom upplever uppifrån. Låt dom se det ur ett annat perspektiv! Se om ni nu kan utveckla rörelsefrasen utifrån att se det uppifrån.

3. Om du kunde göra precis vad du ville med kroppen – vad skulle du göra då?

Fantisera, skriv och måla... Om det fanns oändliga möjligheter att använda sin kropp på olika sätt.

• Vad skulle du vilja göra då?
• Vad skulle du kunna göra då?
• Var skulle du göra detta?
• ..och med vem?

Att prata om dans

Det finns lika många sätt att se på en scenkonstföreställning som det finns människor i en publik. Ett samtal efter en föreställning kan bredda och fördjupa upplevelsen och det kan vara lättare att göra sin egen personliga tolkning.

Utgå från att allt ni såg och upplevde är aktiva val från koreografen, scenografen och kompositören. De har alla haft tankar varför de har gjort si eller så, men du som publik har ju en helt egen upplevelse som är bara din om vad det får för betydelse. På så vis blir dansföreställningen inte helt klar förrän den har mött sin publik och därför är allas upplevelse lika riktig och inget kan sägas vara mer ”rätt” än något annat.

Beskriv

Börja samtalet i det konkreta genom att bara benämna det ni faktiskt såg och hörde.
Hur såg rummet ut? Vilka saker fanns där? Hur många personer fanns i rummet? Hur såg de ut? Uppmärksamma till exempel likheter och skillnader mellan karaktärerna, deras kostymer, rörelsemönster etc och om något förändrades under föreställningens gång. Vad hörde ni för ljud/ musik? De små detaljerna kan ibland vara det mest intressanta. Det gäller att inte fastna i ”hur det verkligen var” utan att öppna för allas olika upplevelser.

Tolka

Som nästa steg funderar ni över varför något var på ett visst sätt och vad ni tycker att det har för betydelse i föreställningen. Varför tror ni att rummet såg ut som det gjorde? Vad hade de olika kostymerna för betydelse? Varför var musiken ibland i samklang med handlingen på scenen
(i form av tempo, känsla) och varför kontrasterade den ibland? Fick du några associationer från ljudlandskapet? Var öppen och försök fånga upp så många olika tolkningar som möjligt, det ger en både bredare och djupare upplevelse.

Reflektera

Slutligen kan samtalet komma in på större frågor där det finns plats för lite friare associationer. Vilken känsla gav föreställningen er? Kunde ni relatera till någon av karaktärerna? Gav föreställningen några associationer till något i era egna liv eller i samhället i stort? Tankar kring längtan, förväntan, identitet, självständighet – kan komma in här.

Exempel på frågor som berör föreställningen Drömlek:

• Vilka känslor såg ni eller upplevde ni i föreställningen? 
• Kommer ni ihåg några rörelser? Hur såg rörelserna ut på duken och hur såg de ut på golvet?
• Vilka egenskaper/känslor upplevde ni att dansarna hade?
• Vad gjorde dansarna när dom inte dansade?
• Vilka olika berättelser upplevde ni i Drömlek?
• Hur upplevde ni att dansen och musiken samspelade/hörde ihop?
• Hörde ni några flera ljud än musiken?
• Hur såg rummet ut som föreställningen utspelade sig i? Golvet? Ljuset?
• Vad hade dansarna på sig för kläder? Hur såg dom ut i ansiktet? Vad hade dom för hår/frisyr?
• Använde dom sig av något mer som fanns på scenen?

Ni kan även använda frågorna om ni vill att barnen ska skriva eller rita sina tolkningar och upplevelser av föreställningen. Om ni vill skicka något till oss med så blir vi väldigt glada!

Till sist...

...vill vi tacka dig, både för att du ser föreställningen Drömlek med din klass och för att du har tagit dig tid att läsa detta lärarmaterial! Vår förhoppning har varit och är att scenkonst inte är något som stannar på scenen – det är något som kan ta plats i andra skolämnen och som kan fungera som en väg in i nya frågeställningar och tankar.

Om du eller klassen har några tankar eller funderingar som ni vill dela med er av, är vi såklart hemskt nyfikna! Kanske har du frågor som rör efterarbetet? Eller vill du bolla pedagogiska tankar? Då får du/ni gärna ta kontakt med oss på Regionteater Väst.

Har ni barn med speciella behov som till exempel syntolkning, lättläst text eller liknande? Kontakta oss för kommunikation kring eventuella särskilda önskemål eller nödvändig förhandsinformation om föreställningen

Programblad

PÅ SCEN Minna Mannelqvist, Rasmus Skaremark Solberg, Camille Marchadour, Helena Lundqvist, Johan Forsberg, Kyrie Oda & Hera Norin*

KOREOGRAFI/SCENOGRAFI Fernando Melo
KOSTYM Stine Sjøgren
LJUSDESIGN David Stokholm
KONSTNÄRLIG SAMARBETSPART/VIDEO Shumpei Nemoto

REPETITÖR Kyoko Matsumoto
TURNÉTEKNIKER Ida Gustafsson & Jonatan Bergman
KOMMUNIKATÖR Daniel Andersson
FOTO Håkan Larsson
SKRÄDDARE Johanna Ramsin & Marina Lantz Eriksson
REKVISITA Trine Ströhemann
MASKÖR Kerstin Olsen
DEKORTILLVERKNING Martin Larsson
LJUSTEKNIKER Ida Gustafsson
LJUD & BILD Jonatan Bergman
SCENTEKNIK Amanda Clausen, Martin Larsson & Jonatan Bergman
TEKNISK SAMORDNARE Lena Sandgren
PRODUCENT Elin Svensson
KONSTNÄRLIG CHEF Monika Milocco
VD & ANSVARIG UTGIVARE Susanna Dahlberg

TACK TILL Provpublik åk 4-5 Björketorpskolan, åk 4-6 Fotskälskolan, åk 4 Sjöbyskolan & åk 4-6 Öxabäckskolan

Övrig personal hittas på vår hemsida

*Praktikant från Kungliga Svenska Balettskolan

MUSIK
Goldmund – See, Kreng – Acceptance
Ben Lukas Boysen – Sleepers Beat Theme
Igor Piece – Peace Piece
Ólafur Arnalds – Þú Ert Jörðin
Dustin O’Halloran – Variazione di un Tango
Christina Vantzou – Anna Mae
Nils Frahm – Some
Bing & Ruth – As Much As Possible