Silent Disco

Till dig som lärare

>>>LADDA NER & SKRIV UT LÄRARMATERIALET HÄR<<<

Vad roligt att ni ska se och vara med och dansa i föreställningen Silent Disco! Detta är ett lärarmaterial som ska ge dig och din klass möjlighet att arbeta med föreställningen både innan och efter att ni har sett och dansat den. 

Att prata om föreställningen och upplevelsen av dans kan berika och ge möjlighet till reaktion och utbyte av tankar kring föreställningen. Nyfikenheten kring det som upplevs kan även ta plats i kroppen, då dans är en konstform som använder rörelsen som språk och kommunikation. 

Under rubriken TEMA får du lite bakgrund om föreställningen och vad som har inspirerat dansaren och koreografen Maria Ulriksson som gjort föreställningen. Här får ni även förslag på diskussionsfrågor som knyter an till föreställningen och upplevelsen i stort samt olika lekar och uppgifter att utföra tillsammans i klassen. 

I ”Prata Scenkonst”, som du får med dig i samband med föreställningen, hittar du en samtalsmodell som du kan inspireras av eller använda i samband med samtalet kring föreställningen. Den finns även på vår hemsida: http://www.regionteatervast.se/laerarrum/prata-scenkonst/ 

Längst bak i detta lärarmaterial hittar ni en lista på alla som är och har varit involverade i före- ställningen Silent Disco. 

Se gärna detta lärarmaterial som en början på ett utforskande arbete om vad scenkonst kan vara. Var och en äger sin egen upplevelse och i det undersökande arbetet kan det alltid uppstå nya upptäckter. 

Vi ser fram emot att få träffa er! 

En föreställning som bygger broar

Silent Disco är mitt försök att hitta ett sätt att bygga broar. Broar mellan dig och mig, mellan dans och musik, våra språk och våra sätt att uttrycka oss på. Men också mellan vad vi tror att konst och modern dans är, och vad det kan vara. Dans kan se väldigt olika ut och vi upplever dans på helt olika sätt. Jag tycker att det är viktigt att det får vara så. Att vi kan känna oss trygga med att se och känna vad vi vill, när vi tittar på scenkonst. 

Redan i tonåren ck jag ursprungsidén till Silent Disco. Jag råkade kliva in på ett disco där alla som dansade hade egna hörlurar som hängde från taket. Jag, däremot, som just kommit in såg en massa dansare med uttryck och känslor, men hörde inte musiken. Jag visste inte vad de lyssnade på. Jag tyckte det var så spännande! Märkligt! Och befriande. 

Flera år senare, när jag själv satt i publiken och såg en dansföreställning började en tanke formuleras i mitt huvud. Jag hade då själv dansat och stått på scenen i era år och träffat mycket olika publik, barn, ungdomar och vuxna. Nu slog det mig; vad skulle hända om vi i publiken själva ck bestämma musik? Vad skulle du välja? Skulle alla få en ännu större möjlighet att njuta av föreställningen? Skulle det göra oss mer delaktiga? Mer nyfikna? Mer bekväma med vår favvolåt i lurarna till dansen på scenen? 

I Silent Disco får du se modern dans, men med egen musik, fritt val och möjlighet att bestämma och påverka hur du upplever dansen. Dansaren och du, alla i rummet, gör föreställningen tillsammans och du har chansen att vara med. Dansa, vagga i takt, stillsamt lyssna, betrakta, stå bredvid eller mitt i. 

Du möter en person med tights som sprakar som en discokula och glitter i ögonbrynen. Vem är det? Vad gör hen? En stilren skjorta kikar fram under en vanlig luvtröja och vi vet inte helt vad hen menar med sina rörelser. Hen bjuder in till dans, men aldrig med ord. Aldrig med tvång. Det rycker i kroppen och sprätter i benen, men ibland blir det också medvetna val. I ert eget klassrum ekar en stund en tung puls och vi får själva fundera på var vi hamnat. Alltsammans siktar på en gemensam dansstund där alla rör sig som, och om, de själva vill. 

Jag ville att dansaren och publiken skulle bli ett! Föreställningen handlar om att göra det tillsammans, att skapa en unik föreställning med varandra. Publiken ska känna att de är delaktig och har kontroll över sin upplevelse - oavsett vem du är, vad du har för bakgrund, vad du pratar för språk till vardags eller vad du tycker och tänker om dans. Vem vet; kanske blir vi förvånade? Jag tror det. 

Prata om föreställningen

Olika ingångar till samtalet efteråt kan vara rummet, känslan, musiken, relationerna, rörelserna, kostymerna etc. De olika delarna i föreställningen skapar den helhet, dvs den betydelse och tolkning, som varje individ har efter en föreställning. En inre och personlig känsla av upplevelsen som kan vara spännande att sätta ord på... 

EXEMPEL PÅ FRÅGOR SOM BERÖR FÖRESTÄLLNINGEN 
Vilka rörelser såg och la ni märke till som dansaren och era kompisar gjorde? Vilka minns ni? Vilka skillnader och likheter upplevde ni mellan rörelserna som alla gjorde?

Vad valde ni för musik? Vilka känslor ck ni av musiken? Vilka rörelser skapade ni till musiken? Hur upplevde ni att dansen förändrades beroende på vilken musik ni valde? 

Valde ni någon musik ni inte visste vad det var innan? Hur kändes det och vilka rörelser gjorde ni då? 

Vilken musik skulle ni välja och vilka rörelser tycker ni om att göra om ni ck välja helt själva? 

Övningar

DANSSTOPP 

Alternativ 1
När musiken är igång så ska ni fokusera på olika rörelsekvalitéer, t.ex: 

a) Att röra sig som vinden b) Att röra sig som en robot c) Att röra sig som vatten 

När musiken slutar – fortsätt då röra er med den rörelse kvalitén och känn efter hur det känns att röra sig i tystnaden. 

Alternativ 2 

Gör olika varianter där ni experimenterar med musiken och med ”stoppet”: 

1. När musiken spelar så rör ni på er fritt och när musiken stoppar så fryser ni och blir helt stilla. 

2. När musiken spelar så står ni helt stilla, som en staty, och när stoppet kommer då rör ni på er som ni vill. 

Det går också att dela in gruppen i två delar – den ena gör variant ett och den andra variant två. Se vad som händer med rummet, hur kan man se på varandra och nu ta in varandra i de olika delarna. 

STATYN
Modellera varandra till en staty. En av er modellerar och den andra är som lera. Den som modellerar får skapa och placera varje kroppsdel till en staty. 

RÖRELSER FRÅN SILENT DISCO 
Dela med er av era rörelser som ni gjorde under föreställningen! Sätt ihop dem och skapa olika rörelsesekvenser som ni sedan gör till olika musik. 

Inspiration och processen

REFLEKTIONER FRÅN FYRA ELEVER - AYA, HADI, NORA & KHATTAB 

Efter en föreställning av Silent Disco så satte vi oss ner och pratade med fyra elever från årskurs 4 i Byttorpskolan som hade varit med. Här är några av deras reflektioner. 

- Jag valde Justin Bieber. 

- Jag bara valde någon musik. 

- Ibland sa dom vad man skulle göra och sen gjorde jag bara någon rörelse. 

- Jag tycker om fotboll så jag gjorde sådana rörelser. Springa på olika sätt blir rörelse för mig, till exempel sparka med fötterna. 

- Det var roligt. Musiken ekade i mina öron. 

- Lite läskigt när man tog av sig hörlurarna och så var det musik i rummet. Det blev annorlunda att titta på dansarens rörelser. 

- Med en musik som sedan blev en annan musik så blev det nya och olika rörelser. 

- Dansaren var rolig! Kan vi göra det igen! 

- Hon rörde sig upp och ner, använde armarna, tittade på oss och det gjorde mig glad. 

- Jag kom ihåg den rörelsen som var som Michael Jacksons moonwalk. 

- Vissa rörelser var små och sedan blev de större. 

- Det var enkelt att stå på ett ben. 

- Om jag ck välja låt så skulle det vara en raplåt, den känns cool... och jag skulle dansa mjukt och snabbt. 

- Jag tycker om att skaka och vara glad men det spelar ingen roll vilken musik det är. Jag glöm- mer ofta av vad artisterna heter. 

- Streetdans och den musikstilen gör mig glad. Jag vill använda hela kroppen och göra både små och stora rörelser. 

- Jag gillar rock! Jag mår så bra av rock – den ger mig mod. Om jag vill fråga något till någon annan så kan jag det. Om någon vill säga något till mig så vet jag utan att den pratar... Jag vet inte hur, det bara är så. Jag tycker om att hoppa och springa till rock. 

- Jag har lärt mig mer om hur en Ipod fungerar.

- Jag tyckte om när dansaren dansade och det var roligt att dansa med. 

Att prata om dans

Det finns lika många sätt att se på en scenkonstföreställning som det finns människor i en publik. Ett samtal efter en föreställning kan bredda och fördjupa upplevelsen och det kan vara lättare att göra sin egen personliga tolkning. 

Utgå från att allt ni såg och upplevde är aktiva val från koreografen, scenografen och kompositören. De har alla haft tankar varför de har gjort si eller så, men du som publik har
ju en helt egen upplevelse som är bara din om vad det får för betydelse. På så vis blir dansföreställningen inte helt klar förrän den har mött sin publik och därför är allas upplevelse lika riktig och inget kan sägas vara mer ”rätt” än något annat. 

BESKRIV 

Börja samtalet i det konkreta genom att bara benämna det ni faktiskt såg och hörde.
Hur såg rummet ut? Vilka saker fanns där? Hur många personer fanns i rummet? Hur såg de ut? Uppmärksamma till exempel likheter och skillnader mellan karaktärerna, deras kostymer, rörelsemönster etc och om något förändrades under föreställningens gång. Vad hörde ni för ljud/ musik? De små detaljerna kan ibland vara det mest intressanta. Det gäller att inte fastna i ”hur det verkligen var” utan att öppna för allas olika upplevelser. 

TOLKA 

Som nästa steg funderar ni över varför något var på ett visst sätt och vad ni tycker att det ck för betydelse i föreställningen. Varför tror ni att rummet såg ut som det gjorde? Vad hade de olika kostymerna för betydelse? Varför var musiken ibland i samklang med handlingen på scenen
(i form av tempo, känsla) och varför kontrasterade den ibland? Fick du några associationer från ljudlandskapet? Var öppen och försök fånga upp så många olika tolkningar som möjligt, det ger en både bredare och djupare upplevelse. 

REFLEKTERA 

Slutligen kan samtalet komma in på större frågor där det nns plats för lite friare associationer. Vilken känsla gav föreställningen er? Kunde ni relatera till någon av karaktärerna?
Gav föreställningen några associationer till något i era egna liv eller i samhället i stort?
Tankar kring längtan, förväntan, identitet, självständighet – kan komma in här. 

Till sist...

... vill vi tacka dig, både för att du såg föreställningen Silent Disco med din klass och för att du har tagit dig tid att läsa detta lärarmaterial. Vår förhoppning har varit och är att scenkonst inte är något som stannar på scenen – det är något som kan ta plats i andra skolämnen och som kan fungera som en väg in i nya frågeställningar och tankar. 

Om du eller klassen har några tankar eller funderingar som ni vill dela med er av, så är vi såklart hemskt nyfikna! Kanske har du frågor som rör efterarbetet eller vill bolla pedagogiska tankar? Då får du/ni gärna ta kontakt med Regionteater Västs dramapedagog Helena Wilén. 

Har ni barn med speciella rättigheter, kontakta oss för kommunikation kring eventuella behov. 

Programblad

IDÉ & KOREOGRAFI Maria Ulriksson
MUSIK & SLUTMIX Tomas Elfstadius
KOSTYMIDÉ Maria Ulriksson & Sara Nilsson 

DANSARE
Jimmie Larsson, Moa Sobelius & Shannon Taylor 

KOMMUNIKATÖR Daniel Andersson
FOTO Håkan Larsson
LJUDTEKNIK Jonatan Bergman
TEKNIKER Ingela Dover, Krister Uddén & Kicki Olsson
KOSTYMATELJÉ Johanna Ramsin & Marina Lantz Eriksson
TEKNISK SAMORDNARE Krister Uddén
PRODUCENT Elin Svensson
TEKNISK CHEF Elisabeth Kristoffersson
KONSTNÄRLIG CHEF Monika Milocco
VD & ANSVARIG UTGIVARE Susanna Dahlberg 

TACK TILL
Alla klasser som varit provpublik! 

Övrig personal hittas på vår hemsida.

I HÖRLURARNA HÖRS 

Laleh: Bara få va mig själv
Nils Landgren Funk Unit: House Party
Bach: Cello Suite no 1 in g-major
Miles Davis: So what
Beck: Morning
Broadway Project: Better Left Unsaid
Michael Jackson: Billie Jean
Andreas Vollenwerder: Behind the gardens, behind the wall, under the tree Afro Celt Sound System: Colossus
Lifeforms: Birdwings
Ale Möller Band: Draken
Orbion Diversion: Snow - Diversion Remix
Philip Glass: Etude No. 2
Lil NasX: Old town road (Diplo remix)
Fricky: Aqua aura
Linnea Henriksson: Sms
Restless Leg Syndrome: Dabke
Brandenburg Concerto No 3 in G (Allegro): J S Bach
Olli: Buummm - Popping edit
Panetoz: Dansa Pausa
Beyoncé: Run the world (girls)
Mando Diao: Dance with somebody
Måns Zelmerlöf: Heroes