Å nej, nu blev det fel, fel igen. Det syns nog, på liksom hur jag går. Det var inte jag, det var inte mitt fel, inte meningen. Jag känner inte en endaste en här, så läskigt att vara ny.

Hoppas ingen såg. Hoppas ingen vet. Hoppas jag får vara med. Hoppas, hoppas, hoppas det bli en bra dag.

Hej! Hej! Hej hej! Vill du leka?

Vi är på ett tak. Fårgudarna bräker, springer runt i flock, är nyfikna. De spanar och lyssnar. Det strilar upp röster och tankar från barnen nedanför. Där finns lek och kompisar och en ny dag som just börjat. Där finns besvärliga fel-känslor, ensamheter och längtan efter att höra till. Ja, lite som det brukar vara här i världen.

Där är den som har knas hemma. Där är den som längtar så efter att få rida att det blir som sant. Där är den som det alltid blir kaos och fel för, fast han bara vill säga hej. Och där är fårgudarna som ser dem.

Fårgudarna är får och gud i ett. Deras superkraft är empati och de är ganska så lika oss människor.

Föreställningen tas fram och regisseras av Anne Jonsson som är den del i det team som bland annat skapat Signalisterna på Masthuggsteatern (uttagen till BIBU, den nationella biennalen för scenkonst för barn och unga och Swedstage, Svensk Scenkonst skyltfönster mot omvärlden samt spelade för över 6000 barn i Västsverige).

Fårgudar spelas av skådespelare från Masthuggsteatern och dansare från Regionteater Väst.

Produktion & ensemble

Ensemble

  • Åsa BodinKarlsson

  • André Gatu

  • Helena Lundqvist

  • Rasmus Skaremark-Solberg

Bilder

Högupplösta föreställningsbilder hittar du här

Sagt om föreställningen

"Det är en fysiskt intensiv föreställning med två skådespelare från Masthuggsteatern och en dansare från Regionteater Västs dansensemble. Det blir en påminnelse om att Masthuggsteatern alltmer bakat in det fysiska uttrycket i sina föreställningar, vilket utgör en välkommen utmaning för nykomlingen från scenskolan, André Gatu, vars intensiva kroppsspråk kontrasterar mot det mer saktfärdiga och meditativa hos den dansskolade Helena Lundqvist. Att hoppa runt som fyrbenta och bräka som får ställer krav på rörelser som de tre hanterar på sitt eget vis. Åsa Bodin Karlsson, med mångårig erfarenhet av att spela teater för barn, lägger imponerande energi i att föreställa den häst som hon förgäves drömmer om och därför får uppfinna för att känna sig som en i gänget och lite därtill. En föreställning som torde ge goda möjligheter till intressanta samtal på tema ”känn dig själv” mellan generationer."

- Alba.nu